Igår hade vi ett sånt där fantastiskt träningstillfälle, ett sånt när man önskar att någon filmat så man kunde titta på det om och om igen och lära sig precis hur man ska göra för att det ska funka. Vi hade första träffen med nystartade hundklubben Malmö Strays och tillsammans med sex hundar och lika många människor lös vi upp vintermörkret i parken vid Malmö Stadsbibliotek.
Malmö Strays kom till när några vänner tränade rallymix på min gamla bakgård i Malmö. Vi hade inga skylthållare så skyltarna blåste omkring, hälften av hundarna hade precis lärt känna varandra, det var lite pirrigt och inte alltid perfekt, men alltid roligt!
Så, efter lite inställda träningstillfällen, spontana träffar och mycket löst snack på internet var det äntligen dags för vårens första träningsträff. Vi samlades vid bibblan och alla såg lika glada ut att se varandra. YipYap var överlycklig att träffa den ena efter den andra hunden som han gillade och skvallrade glatt istället för att dra i kopplet eller skälla (som han gjorde när han var liten!). Alla som var med hade olika mål med kvällen, vissa skulle träna rallymix eller agility, någon skulle lägga spår och köra lite uppletande av föremål i den mörka parken. Jag hade formulerat det högt ställda målet: Ha roligt och klicka för all kontakt!
YipYap har varit väldigt lättstressad i stan sedan han blev skrämd av fyrverkerier i Skurup i somras och det har varit rätt svårt att nå fram till honom mellan varven. Han har knappt tagit godis, helst stressnosat och absolut inte varit intresserad av att leka med mig. Jag har den senaste månaden fokuserat på att få honom tryggare, inte egentligen miljötränat så mycket men lagt mycket tid på att bygga rutiner, shejpa nya beteenden, bygga självförtroende och lekt väldigt mycket. Vi har undvikit och hanterat situationer som jag vet att han ändå inte klarar av och släppt lite på ordningen (tex lekreglerna) för att främja glädjen och spontaniteten. Jag var jättenyfiken på hur det skulle gå och hoppades att han skulle vara lite tryggare nu. Jag tänkte att han nog skulle nosa väldigt mycket, att jag skulle ha problem att få kontakt men att han skulle ta godis och kanske efter ett tag vara avslappnad nog att leka. Gud så fel jag hade, allt gick tusen gånger bättre!
Vi började med att klicka skvaller på de andra hundarna (och mattarna, flera av hans bästa vänner var ju där!), körde lite trick; snurrar, hoppa upp på saker och såna enkla men roliga saker för att komma igång. Sen kunde vi ganska snart börja leka som belöning och han var peppad, tog i och bytte leksak precis som vi tränat hemma. Jag ställde upp ett hopphinder och vi körde lite one jump-övningar vid det. Han var superpeppad och det gick så galet bra. Runtomkring tränade de andra freestylemoves, vardagslydnad (koppelträning med störning och spring till filten och ligg kvar), rallymix (inför tävlingen på söndag!) och spontankontakt. Det var en sån fin blandning av hundar och träningsmål och fol
k som gick förbi stannade upp och tittade, frågade vad vi sysslade med. En kvinna kommenterade att det såg så härligt och avslappnat ut!
Tanken med Malmö Strays är att göra hundträning tillgängligt och välkomnande, att man ska kunna träna med människor som inte dömer en utifrån vilken hund man har eller hur länge man tränat. Vi vill vara ett tydligt alternativ där man kan vara säker på att man aldrig kommer få rådet att bestraffa eller vara hårdhänt mot sin hund. Vi vill skapa en fristad där man slipper se människor vara otrevliga mot sina hundar och vi vill föregå med gott exempel och visa hur effektivt och roligt klickerträning är! Vi vill vara en kamratlig och trevlig sammanslutning, där man hjälper varandra och känner sig sedd oavsett vad man har för ambitioner med sin träning. Vill man tävla är det lika värdefullt som om man bara vill hitta på nåt skoj och träna i ett sammanhang med sin hund. Vi vill kort sagt vara en hundklubb där hunden står i centrum och där hundens bästa är det viktigaste. Vi hoppas att fler vill vara med och kanske starta liknande klubbar på sina orter, för det behövs!
Träningen varade i ungefär en och en halv timme men det kändes betydligt kortare. Ett gott tecken på att man har roligt brukar ju vara att man inte vill sluta och när jag svettig och glad insåg att det var dags att åka hem längtade jag redan till nästa vecka. Det är så det ska kännas att hänga på klubben!
