Hade vi ätit hundar om vi bodde i Kina?

Jag tittade precis på film från en undercoverutredning från den kinesiska handeln med hundar för köttproduktion. Filmmaterialet är bland det vidrigaste och sorgligaste jag sett i hela mitt liv, jag har svårt att formulera mig och det känns som att orden inte räcker till. Vanmakten och sorgen är för stor, den blockerar mig och jag har svårt att hantera vad jag sett. Jag kan känna lukten av blod och urin och jag kan se mina älskade hundar i de skitiga burarna. Bilderna har etsats fast på min näthinna och jag hinner tänka på vilka liv de där hundarna hade kunnat leva, vad de hade tyckt om att göra, hur de hade känt om de bara fick chansen. Så kommer sorgen över mig igen. Den stora svarta sorgen. Men mitt i allt elände hittar jag trots allt lite hopp i en hund som räddades ögonblick innan slakten skulle ske. Lilla Vita fick leva sitt liv i Spanien och i frihet långt från slakterierna födde hon åtta fantastiska valpar. Vita fick mig att skriva det här.

Jag är en rätt positiv människa, jag letar ljusglimtar och vet att saker kan förändras om vi bara hjälps åt och att alla stora förändringar har börjat med att några få tagit initiativet och visat på en annan väg. Jag är väl medveten om hur jävlig världen är, jag är inte rädd för att se eller läsa om hemska saker, för jag tänker att kunskap är en förutsättning för att kunna förändra något och för att slippa leva i en lögn. Det här inlägget kommer att handla om vad jag sett men jag kommer inte visa en massa blodiga bilder. Det behövs inte, alla kan vi sätta oss in i hur ett slakteri ser ut. Bildmaterialet från Kinas hundslakterier är upprörande och jag blir fysiskt illamående av att tänka på att just nu, medan jag sitter här med sovande hundar omkring mig, ligger andra vettskrämda i burar på andra sidan jorden. De ser sina familjemedlemmar klubbas, få halsarna avskurna och förblöda till döds. Vissa andas fortfarande och rör sig när de slängs i högar med döda och döende djur.

Hundar är nära oss, de lever sina liv med oss, vissa sover i våra sängar och äter vår mat. Vi tar hand om dem, ser efter dem och vi går ur vår väg för att de ska må bra. Vi försöker förstå dem, läser, lyssnar, försöker begripa hur de känner och hur de tänker. Vi vill dem väl och agerar så bra vi kan utifrån den grundtanken. När vi väljer träningsmetoder har vi alltid hundens välmående i första rummet, det blir mer och mer av en självklarhet. Hundvärlden utvecklas när förståelsen för hundars känsloliv ökar och belöningsbaserade träningsmetoder sprids och det glädjer mig. Vad som också glädjer mig är att fler och fler utvecklar sin empati, från att gälla hunden där hemma till hunden på gatan, den utslängda, övergivna eller vanvårdade. Många ställer upp, skänker pengar, volontärarbetar, adopterar. Om en hund blir stulen eller springer bort samlas mängder av människor i solidaritet, med människan som förlorat sin vän, men framförallt, tror jag, med hunden. Vi vet hur hemskt det måste kännas att irra runt, sakna sin familj, kanske svälta. Att bli av med tryggheten och allt som man kan lita på. Vi har lätt att relatera till hundar, för de lever så nära oss. När hundar dödas i Kina väcker det avsky och ilska. Vi äcklas över att någon överhuvudtaget kan göra så. Och det är varken konstigt eller fel. Att vi mår illa av att bevittna djurplågeri och död är ett tydligt tecken på att vi kan sätta oss in i andras smärta och göra deras lidande till vårt.

En sak som intresserat mig länge är hur och varför vi drar gränser för vår empati, vårt medlidande med andra. Hundarna som ligger och sover tryggt hos oss om nätterna har samma känslor som hundarna som slaktas i Kina när morgonen kommer. Få skulle argumentera annorlunda. Men hur är det med andra djur? Vad är det egentligen som skiljer en hund i Kina från en gris i Sverige?

Är det hur de lever? Eller hur de dör? Är det vad de känner sekunderna innan de dör, eller alla dagar och nätter som lett fram dit?

Djurens upplevelser är relevanta och deras liv spelar uppenbarligen roll, annars hade vi inte brytt oss om ifall djuren hade det bra eller försökt hålla våra älskade husdjur vid liv så länge som möjligt. Att en hund inte har någon livsglädje kvar är enligt mig en legitim anledning att låta den få somna in medan att avsluta en hunds liv i förtid är ett övergrepp, även om det sker smärtfritt. Jag tror att många håller med mig om det och livet är uppenbarligen viktigt. Men varför är det mer viktigt för en hund än för ett annat djur? Vad skiljer dem åt? Är det deras intelligens, eller förmåga att uppskatta det fina i livet? Är det hur de kommunicerar, eller hur de reagerar på rädsla och smärta?

Jag tror att den största skiljelinjen mellan våra husdjur och de andra djuren är baserad på att vi lever så nära vissa av dem. Att vi lätt kan relatera till hundar gör att vi vill behandla dem med respekt, vi vill dem väl och vi påverkas av att de mår dåligt. Vi kan lida med dem. Men varför stanna där? Spelar det någon roll om ett djur har klövar, vingar eller tassar? Är det det som avgör vad djuret har för behov och om det kan känna lycka? Förändrar djurets intelligens hur det upplever obehag och smärta? Har en ko mindre känslor än en hund? Eller är det bara så att vi gjort skillnad på djur och djur baserat på vår egen bekvämlighet och okunskap? Det är en förklaring i alla fall.

Vi som jobbar med R+ Hundskola drivs alla av en stark vilja att göra livet bättre för hundar, alla hundar. Hundar är vår passion i livet och vi älskar att jobba med de fantastiska hundar och människor som vi träffar på kurser, privatlektioner, seminarier och läger. Men i takt med att vi lär oss mer om hundars beteenden och känslor ökar också vår empati med andra djur. Ju större förståelse vi får för stressade hundar, och hundar som inte får sina behov tillgodosedda eller rentav misshandlas, desto större blir vårt engagemang för alla djur. Vi är inte rädda för att utvecklas och i takt med att vi lär oss mer förändras våra egna vanor och val. Vi vill vara del av en positiv förändring, inte stå tvekande kvar när andra försöker göra något bra av världen. Vi vill förändra livet för alla djur, eftersom vi ser våra hundar i allt levande. Vi har därför valt att driva R+ Hundskola som ett veganskt företag. Allt vi gjort och gör kommer att vara baserat på empati och respekt för alla djur, oavsett hur de ser ut eller var de lever. På alla våra arrangemang serveras helvegetarisk mat och vi gör alltid vårt bästa för att visa hur gott det är att äta vego. Vi vill föregå med gott exempel och vara de där som tar initiativ och gör skillnad.

Vi inser att vägen till en djurvänlig vardag kan gå långsamt och kanske måste ske i små steg men vi är vana vid att sätta kriterier och så länge saker går i rätt riktning vill vi hjälpa till. Vi delar gärna med oss av tips på hur man kan göra om sina favoriträtter i djurvänligare tappning och peppar alla som vill testa att förändra sina matvanor. Vi kommer aldrig vara dömande eller pracka på någon våra åsikter när vi jobbar men om någon vill diskutera eller höra mer berättar vi gärna. Vi resonerar på samma sätt som med hundträning, förändringen måste komma inifrån, för att man förstått vad en hund behöver och vill ändra på sitt sätt. Om du läst så här långt är du antagligen intresserad av vad vi har att säga och om du vill lära dig mer kan du beställa ett gratis infokit via formuläret. Vill du hjälpa de kinesiska hundarna hemifrån så ge ditt stöd till Animal Equality som genomfört utredningen eller Djurrättsalliansen som också gör ett fantastiskt jobb med att avslöja djurplågeriet. Tack för att du bryr dig. Världen behöver inte se ut som den gör.

[contact-form][contact-field label=’Förnamn’ type=’text’ required=’1’/][contact-field label=’Efternamn’ type=’text’ required=’1’/][contact-field label=’Gatuadress, postnr, stad’ type=’text’ required=’1’/][contact-field label=’Meddelande’ type=’text’/][contact-field label=’E-post’ type=’text’/][contact-field label=’Ja tack%26#x002c; skicka mig lite gratis information om hur jag kan hjälpa djuren i min vardag!’ type=’checkbox’ required=’1’/][/contact-form]

Ett lyckligt slut, Vita räddades och fick leva sitt liv hos en människa som älskar och respekterar henne. Hos veterinären upptäckte dom att hon var dräktig och åtta valpar lever nu livets glada dagar i Spanien.