Igår på hundkursens teoridel pratade vi avslappning och hur man bäst kan lära hundar som har svårt att koppla av att ta det lugnt. Jag tänkte mycket på det när jag kom hem och umgicks med mina hundar och nu när jag grubblat lite till har jag bestämt mig för att sluta se på YipYap som en hund som har särskilt svårt att koppla av och bestämt mig för att han nog visst får tillräckligt med vila. Oro över sånt här brukar inte göra mig till en bättre människa.
Än en gång är det hjärnspöken som ställer till det för mig, jag jämför två helt olika hundar. Väl medveten om att jag gör fel jämför jag hyfsat världsvana och trygga (kanske en smula lata) rottweilern Deus med bordercollien YipYap och då framstår han som ett rastlöst stressoffer. När jag tänker lite längre och inte behöver engagera mig i en valp som gnager på inredningen kommer jag fram till hur jag tror att lillen fungerar.
Han är, precis som Deus ganska beroende av att känna sig nöjd för att han ska kunna koppla av. Om de behöver kissa, är törstiga eller mår illa så talar de om det. Deus börjar pipa, krafsar på dörren eller kommer och buffar på mig, YipYap gnager på saker eller skäller när det är något som är fel. Vad jag glömmer bort alldeles för ofta är att jag spenderat mer än fem år med Deus och bara ett par månader med YipYap. Jag vet oftast vad Deus vill och han har insett vad som funkar och inte. Han har lärt sig att inomhus är vila och då är det bäst att hoppa upp i soffan eller sängen så man inte slösar bort några värdefulla minuters sömn. YipYap förstår jag inte lika bra och en valp som gnager på saker och skäller är svår att ignorera när man hyr sin bostad. Han har med andra ord fått uppmärksamhet för en massa jobbiga grejer som jag helst bara hade ignorerat. För honom är det nämligen inte lika självklart att inomhus är viloplats och han kan ibland upplevas som väldigt rastlös. Ibland vill han förstås leka, ibland vill han hitta på nåt annat som ibland är svårt att definiera och ibland är han övertrött. Jag har fått hitta sätt som får ner honom i varv och tänkte dela med mig av lite knep som funkat för oss. Jag hade givetvis helst sett att han själv valde att gå och lägga sig och det gör han oftare och oftare nu men ibland behöver jag hjälpa honom till ro.
Varför är hunden orolig?
Det första jag gör är att tänka efter: Har han varit ute nyss eller behöver han gå ut och kissa? Har han druckit, kan han vara hungrig? Har vi haft en jättetråkig dag så han är uttråkad (händer ytterst sällan)? Har vi hittat på för mycket idag (händer lite oftare)? Om jag inte tillgodosett något grundläggande behov så är det oftast det som gör att han har svårt att varva ner. När vi kommer in från en kort runda så brukar han rätt snabbt somna. Ibland är det dock något annat som inte är som det ska och istället för att i stunden försöka vända och vrida på det försöker jag se till att han somnar (jag tänker mycket bättre utan en valp som försöker hjälpa mig).
En trygg famn
Oftast brukar jag hålla honom i famnen, sätta mig ner på en stol och vara stilla. Jag har lärt honom det här sedan han var valp och börjat med tillfällen då han varit lugn. Det har alltså inte börjat med en kamp där jag måste hålla honom stilla tills han ger upp. Jag har fångat ett lugnt beteende, honom halvsovande och satt in det i ett sammanhang. Det började (biktstund: trafikfara) när han var liten och jag körde bil och han kröp upp i min famn och somnade. Beteendet tog jag sen vidare till andra platser och han kände igen det. När jag lyfter upp honom vilar han hakan i min hand och brukar vara alldeles stilla tills han, rätt ofta somnar. Om jag fångar honom när han stimmar runt här hemma och håller honom en stund brukar han ofta gå och dricka, sen somna när jag sätter ner honom. Någon minut i famnen blir som en liten välbehövlig paus.
Avkoppling i buren
Jag har också lärt honom att älska att vara i sin bur. Vi har mycket kvar av burträningen, bland annat att vara kvar i den med störningar och öppen dörr och att vara helt nöjd med att jag lämnar honom i den. Men än så länge är jag glad att han älskar att gå in i den och kopplar av bra. När jag haft med honom på kurser och seminarier har han frivilligt gått in i buren och somnat fortare och fortare för varje tillfälle. Jag tycker det är svårt att koncentrera sig på kurser om jag samtidigt måste hålla koll på min hund, att stoppa in honom i en bur är en fantastisk lösning. Det är hans trygga plats och aldrig en bestraffning för att han gjort något fel.
Att tugga är lugnande
Utöver att valpar behöver tugga på någonting vi ger dem för att inte gå loss på möbler och tapeter är själva tuggandet lugnande för de flesta hundar. När de tuggar friörs lugnande hormoner och det ger dem något annat att göra medan vi fokuserar på allt vad vi anser är viktigare än att leka med dem. När vi åker nånstans där jag tror att YipYap kommer att ha svårare att komma till ro tar jag alltid med nåt gott för honom att tugga på.
Inlärda beteenden
Jag har också jobbat en del med att lära in lugna beteenden och jag började med att forma fram ett beteende som jag valt att kalla “vila”. Det går ut på att YipYap ligger med hakan i marken och även om det är väldigt mycket ett trick (han gör det med förväntan att få sin belöning) har jag märkt hur han börjar bjuda på det som ett beteende när vi är stilla. Genom att jag belönar mer och mer sällan brukar han somna efter en stund. Det här hade jag gärna jobbat mer med som en del av kursupplägget. Även om vi på kurserna är i en väldigt lugn miljö och har skärmar som ger hundarna privacy så märker jag att många kursdeltagare har problem med vad de själva ska göra under teoripassen. Deras hundar har inte lärt sig att vara stilla och de söker uppmärksamhet genom att pipa, gnälla, skälla och hoppa på husse och matte. Som i sin tur hyschar, plockar upp, klappar eller i värsta fall blir irriterad och sur mot hunden. Det är fullt förståeligt, det är för många av oss jobbigt när hunden är “besvärlig”, att se mina hundar rastlösa är bland det värsta jag vet. Om kursdeltagarna i brist på spontan sömn fick hundarna att ägna sig åt ett lugnt beteende skulle de ha något vettigt att fokusera på istället för att uppmärksamma och belöna hunden för att den är odräglig. Det skulle bygga ett helt annat lugn i dem båda och möjliggöra en trevligare tid, även i vila. Jag och en vän har filmat Deus när jag lär honom “vila”, så jag avslutar med en påminnelse till oss båda att börja redigera och lägga upp det vi filmat!
