Igår var jag och YipYap på promenad med Malmö Hundkamrater och jag kunde glatt konstatera att jag hade en inte så rädd valp i kopplet. YipYap var glad och ivrig och inte alls rädd som han var tidigare i månaden. Han lekte med mig, skramlade med saker, ville hälsa på folk och fä och jag har sällan varit så lycklig. Jag har fokuserat mycket på att få honom att trivas i stan och att inte vilja fly så fort något obehagligt händer. Rundorna med Malmö Hundkamrater har varit helt fantastiska, jag och YipYap har lekt oss fram genom stan, i sällskap av trevliga hundar och deras människor.
Vissa behöver träna hundmötesproblematik, vissa behöver lära sin glada, spralliga hund att vara lugn med andra hundar och andra vill mest träffa schysst folk och få sällskap och träningstips på rundorna. Oavsett så tror jag att gruppen fyller en väldigt viktig funktion och jag tycker alla hundar verkar trivas och utvecklas fint av att gå ihop på det här sättet. Det är lugnt, trevligt och framförallt kontrollerat. Vi börjar alltid på en öppen plats, så att alla kan anpassa avståndet utifrån vad deras hund klarar. Deltagarna klickar (om de har den goda vanan) och belönar när deras hund ser lugnt på de andra hundarna. När alla verkar redo tar någon som känner sig manad täten och folk följer efter på det avstånd som passar dem. När hundarna börjar vänja sig vid de andra minskar deltagarna successivt avståndet och kommer närmare de varandra. Ofta går det väldigt snabbt och hundarna vänjer sig vid hur det fungerar och vad de kan förvänta sig. När jag deltagit med Deus, min rottis som haft en rätt allvarlig hundmötesproblematik har vi kunnat gå bredvid helt okända hundar, med slakt koppel redan i mitten av första promenaden. Han har sett lugn och trygg ut och jag har kunnat prata med de andra deltagarna och känna mig avslappnad.
Det här är inte magi, eller mystiska energier utan att hundarna lär sig hantera situationen och trivas med den. De börjar se de andra hundarna som en chans till belöning och samarbete med husse/matte och jag märker att beteendet rätt snabbt generaliseras även utanför de organiserade hundpromenaderna. Så länge man ligger under hundens stresströskel och ser till att den klarar av det, tänker själv och inte reagerar på de andra hundarna genom att skälla, dra eller bli rädd kommer hundens association att förändras och beteendet utvecklas i positiv riktning. Motbetingning och positiv förstärkning är fantastiskt effektivt om man tränar rätt! Jag älskar Malmö Hundkamrater som fenomen och igår efter rundan pratade jag med några av de andra om att styra upp det och ta det till en ny nivå. Hittills har vi huserat på Facebook och gruppen har utvecklats till att bli något som den kanske inte riktigt var tänkt att vara från början. Det är väldigt mycket intressanta diskussioner och folk tipsar varandra om bra selar, trevliga hundkurser och artiklar på internet, men det promeneras för lite för vår smak. Vi bestämde oss för att strukturera upp gruppen lite, att sätta fasta tider igen, att arrangera en kickoff med grill och lättsam träning för de som vill och vi ska också göra en hemsida och lite infomaterial. Vår förhoppning har alltid varit att promenaderna ska vara självgående (hehe) och att de ska spridas till resten av landet. Det blir höstens projekt!
Med på rundan igår var inte mindre än sju hundar: Hassel, whippet, Thelma, pitbull, Donna, amstaff/jack russel, Oddi, cockerspaniel, Snarf, miniaussie, Cappy, bordercolliemix och lille YipYap, bordercollie. Ett riktigt fint gäng! Jag var extra peppad, lekte och busade, tränade platsliggning och inkallning med YipYap i en park vi gick förbi och trots att han drog mellan varven var jag glad. För han drog för att han va peppad, inte för att han va skraj och stressad. När vi satte oss ner och pratade planer efter rundan la sig lille rastlöse ner och sov vid mina fötter. Lyckan var total!
På rundorna med gruppen gäller följande förhållningsregler: