Nu är det bara en vecka kvar till seminariet med Grisha Stewart och det mesta börjar falla på plats. Den senaste veckan har hundträning debatterats flitigt på TV och i diverse forum på internet. Jag är lyrisk över att fler och fler tar del i diskussionen och även försöker påverka sina organisationer och få media att ge plats åt något mer än de dominanstränare som synts hittills. Seminariet med Grisha kunde inte hållits lägligare än nu, när hundmötesproblem diskuteras flitigt och instruktörer sitter i TV och säger att klickerträning bara duger till att lära in trick. Det kunde inte vara längre från sanningen, klickerträning går inte ut på att vifta med köttbullar och hoppas att hunden gör rätt och det är skönt att kunna visa resultat med riktigt svåra hundar.
Jag har nämligen tjuvstartat lite innan seminariet och börjat använda BAT på en klients hund och tänkte skriva lite om honom idag. Jag har utgått från Grishas bok, hennes DVDer och klippen på hemsidan för att göra så mycket som möjligt rätt. Jag har säkert gjort fel någonstans och jag lär mig mer och mer om den här tekniken hela tiden. Ändå är resultatet klart över förväntan!
Hunden jag jobbat med är en cane corso med ganska allvarliga hund- och människomötesproblem. Det är en sorglig historia som jag hoppas kunna vända och hittills går det bättre än jag vågade hoppas när jag fick det första mailet. Monster (hundens bloggalias) gick sin första kurs hos en instruktör som enligt egen utsago arbetade med ”positiv inlärning”. Matte fick en massa träningstips som byggde på dominans, hon fick höra att hon måste bli boss över sin hund och positiv inlärning handlade i Monsters fall om att ignorera utfallen som han gjorde mot de andra hundarna. Inte helt tokigt, om det var så att det var ett undantagsfall för att man utsatt hunden för för mycket stress. Men Monster gjorde utfall rakt igenom kurstillfällena och enligt instruktören var det bra när han kollapsade och inte orkade göra utfall, eftersom han då höll på att kapitulera. Utfallen var riktigt våldsamma och både Monster och matte skadade sig vid flera tillfällen (matte bröt bland annat tummen). Ett annat råd hon fick var att ta med en käpp ut på promenad som Monster inte fick gå före, gjorde han det ändå skulle hon slå honom på nosen. Föga förvånande gick de klart kursen utan någon förbättring av Monsters beteende. Hoppet om mjuka metoder hade matte dock tappat och vände sig därför till en av de mest kända korrigeringstränarna i Skåne. Hos honom fick hon lära sig korrigera Monster, som nu börjat göra utfall mot allt möjligt, hundar, bilar, människor osv. Korrigeringarna fungerade och han slutade göra utfall. Ett tag, sen kom de tillbaks men ännu värre än tidigare. Monster bet efter matte om hon korrigerade honom och det höll på att sluta riktigt illa när han fick tag om hennes armbåge under en promenad. Monsters matte fick höra av instruktören att hon inte skulle klara av sin hund och att han inte kunde hjälpa henne mer. Jag är övertygad om att det blev Monsters räddning, inte för att han är lugn och trygg nu, utan för att hans öde varit avgjort om matte fortsatt på den vägen. Matte fick till slut träffa en riktigt klickertränare, Åsa Jakobsson som rekommenderade henne att gå till mig eftersom jag hade mer tid för den här typen av privatträning.
Första gången jag träffade Monster kunde han inte se hundar på 150 meters avstånd utan att jaga upp sig. Han var misstänksam mot allt och alla omkring honom och gjorde utfall mot mig och hoppade vid flera tillfällen upp mot mitt ansikte. Vi tränade första lektionen som jag brukar göra, klickade och belönade för att han tittade på den andra hunden och behöll lugnet. Vi skvallertränade, motbetingade och vande honom gradvis vid den andra hunden. Vi gick parallellt och närmade oss försiktigt för att hålla oss under hans stresströskel. Då och då ökade vi avståndet och lät honom varva ner. Vi tränade på en plan som är 150 lång och första tillfället kunde vi komma till cirka 100 meter innan jag bedömde att han började jaga upp sig för mycket. Monster klarade träningen bra men jag kände ändå att det kanske var något annat som behövdes så nästa tillfälle började vi träna efter Grishas metod BAT.
Metoden bygger på funktionella belöningar, i det här fallet att öka avståndet eftersom det är vad Monster vill ha allra mest i hundmötessituationer. Utfallens funktion är att skapa avstånd och skrämma bort det obehagliga så vi använder oss av samma belöning för ett alternativt beteende. När Monster gör ett socialt accepterat beteende (som att gäspa, titta bort, nosa i backen, slicka sig om nosen etc) så markerar vi beteendet med ett ord och ökar direkt avståndet. Han lär sig att hantera jobbiga situationer på ett alternativt sätt, så som socialt kompetenta hundar gör. I förlängningen kommer beteendet att förstärka sig själv för när han vänder bor
t huvudet förväntar han sig ökat avstånd och kan belöna sig själv genom att gå undan. Han slipper undan en jobbig situation och blir för varje repetition tryggare i sig själv. Genialiskt i teorin och till min stora glädje minst lika bra i praktiken.
Monsters matte hade läst en del om BAT innan vi började men var ändå lite skeptisk, hur skulle hennes Monster kunna känna sig belönad av ökat avstånd, han verkade ju bara vilja framåt hela tiden. Vi inledde med att betinga en respons på ”Bra, nu vänder vi” så att han blev förväntansfull av att höra just de orden. Första passet startade på omkring 140 meters avstånd och så fort Monster tittade bort, nosade eller gjorde något annat så vände vi och ökade avståndet. När det funkade på en nivå gick vi framåt lite och inväntade samma respons. Vi var noggranna att hela tiden hålla oss under stresströskeln för att han skulle kunna tänka och avgöra själv och inte bara reagera. Första tillfället körde vi 19 repetitioner (en repetition består i att gå till avstånd x, invänta rätt respons, markera valet och öka avståndet) och kunde ta oss ner till cirka 75 meter. Monster såg lugn ut, lite spänd i ett kort ögonblick innan han valde bort den andra hunden och vi kunde öka avståndet. Jag valde att lägga ribban rätt lågt eftersom jag håller på och lär mig BAT och inte ville utsätta Monster för för mycket nybörjarfummel.
Andra tillfället jobbade vi enligt samma modell och kunde då komma till samma avstånd på bara sju repetitioner, detta trots att det var en ny hund som figurant. Vi fortsatte närma oss och kunde ta oss till halva avståndet på sammanlagt 18 repetitioner. Igår hade vi tredje träningspasset med BAT, även den här gången med en ny hund och kunde då komma till fem meter på 16 repetitioner. Vi råkade pusha det för långt vid något tillfälle och Monster gjorde utfall när matte inte var beredd. Utfallen var dock helt andra än de hon var van vid, han såg glad och busig ut och återhämtade sig väldigt snabbt efteråt så vi kunde fortsätta träna. Matte sa själv att hon börjat förvänta sig att han inte ska göra utfall så hon var inte riktigt beredd på att det skulle hända. Vi har jobbat med en veckas mellanrum och matte berättar varje gång om nya lyckade möten (och givetvis något misslyckande mellan varven). Hon verkar gå in helhjärtat för BAT och tränar mot hundar, hästar och lyckligt ovetande grannar. Det ska bli spännande att se Monster fortsätta utvecklas och jag kommer säkert få chans att återkomma till honom i bloggen. Efter helgen kommer jag att ha honom som projekthund för min hundpsykologutbildning och då jobba med alla saker runtomkring i livet, för hittills har vi bara fokuserat på träningen. Det finns säkert en massa annat att ändra om för att underlätta deras gemensamma liv.
Jag hoppas att fler tar chansen att se Grisha under den kommande helgen för BAT kommer utan tvekan kunna göra stor skillnad för många hundar där ute. Det här inlägget handlar bara om BAT vid hundmöten, med en reaktiv/aggressiv hund men det fungerar även för hundar som är rädda eller blir överdrivet glada i möte med hundar och människor. Det funkar även på hundar som är rädda för underlag eller annat i miljön, ljud etc. Om du funderar på att gå men inte har möjlighet att betala innan helgen går det bra att ta en faktura att betala senare. Jag vill verkligen dela den här helgen med så många som möjligt så sprid gärna inlägget till vänner och grannar som du tycker behöver gå. Tipsa folk på hundklubben, på ditt hunddagis eller på forum och facebook. Mer information om helgen hittar du här.
Om du är helt ny för det här med BAT rekommenderar jag BAT basics som är en grundläggande förklaring av hur det fungerar. Vill du läsa mer så säljer jag Grishas bok Behavior Adjustment Training. Rekommenderas varmt!
