Jag har stuckit över till USA, närmare bestämt San Diego för att häls
a på en vän som jag lärde känna under en intensiv vecka i våras. Emily är freestyleinstruktör och har introducerat klickerträning för tusentals människor världen över. Hennes kanal, som går under namnet Kikopup är idag en av de bäst besökta hundkanalerna. Jag och ett par vänner hade följt hennes YouTube-kanal ett tag och sett alla hennes videos när jag sa till dem på skämt att jag ska bjuda över henne till Sverige. En vecka senare hade vi bestämt att hon skulle komma och i april höll hon tre väldigt uppskattade tvådagarsseminarium i Stockholm, Göteborg och Malmö. Vi spenderade en massa timmar på vägarna, tränade och pratade hundar och Emily lyckades till på köpet bli störtförälskad i min vän Martina som nu flyttat hit med sin hund Trisch. Det kändes med andra ord som att det var självklart att åka och hälsa på.
När jag landade i San Diego igår kväll var det sensommarvarmt och ett par enstaka regndroppar på vindrutan. Idag har det regnat mer, men ändå inte i närheten lika mycket som en vanlig dag i Sverige. Folk här verkar helt ställda och de vet inte riktigt hur de ska bete sig. Vi har sett flera trafikolyckor och sandsäckar som staplats för att hålla borta de obetydliga vattenmängderna. Men är man turist så är man och då ska man se staden och 
hundarna måste ju ut så vi åkte till en park som heter Liberty Station. Martina och Emily var övertygade om att det skulle vara tomt där, pga vädret men de körde nån slags välgörenhetslopp och det var fullt med folk och band som spelade. Det hindrade inte lite freestyleträning och jag fick se Emily och hundarna in action. Hon jobbade på en ny rutin och sa att hundarna var lite ur form för de hade mest tränat enskilda trick på sistone och inte repeterat freestylegrejerna. Jag tyckte det var helt fantastiskt ändå. Det är inspirerande och roligt att se andra träna med sina hundar och det känns som att man ofta lär sig lika mycket, om inte mer av det som att träna själv. Det är spännande att se hur andra gör och föreställa sig hur det hade sett ut med sina egna hundar (har lite svårt att tänka mig Deus hoppa upp på min rygg men det andra såg inte helt omöjligt ut). Jag blev väldigt inspirerad att fortsätta med trickträningen och lära mina älska frisbees (eller snarare lära dem komma tillbaks till mig med dem direkt), det känns helt rätt för oss och det är lättsamt och opretentiöst.
Jag har inte träffat så många hundar än, förutom Kiko, Tug, Splash och Trisch men märker redan att hundsynen är lite annorlunda här. Man måste ha sin hund kopplad överallt och 
kommer det en lös hund verkar folk omedelbart förvänta sig en katastrof. Jag pratade med Emily igår om en hund som ägarna lämnade hemma i bur i fjorton timmar och hade inlåst på natten. Jag har redan sett ett par stycken med stackel, alltså halsband med piggar som nyper åt om skinnet om hunden/ägaren drar i kopplet. Jag vet inte hur mycket värre ett stackel är än ett stryp, jag antar att hunden har svårare att vänja sig vid obehaget från stacklet än från ett stryphalsband och alltså borde sluta dra snabbare men samtidigt, det måste göra så fruktansvärt ont oavsett vad hunden har på sig. Funderar på att pröva själv någon gång, nån annan som är intresserad?
Så, trots att det fortfarande finns en hel del väldigt tråkiga attityder i Sverige är vi nog ändå på väg åt rätt håll. Det känns värdefullt, att veta att vi faktiskt går framåt, att metoderna blir hundvänligare, att folk är mer medvetna om vad hundar behöve
r och faktiskt bryr sig om det allt oftare. Därmed inte sagt att utvecklingen står still i USA, tvärtom, det känns som att attityderna förändras här också. Klickerträning blir större och större hela tiden och det finns en massa sympatiska förebilder som tar täten i utvecklingen här. Imorgon ska vi till exempel träna agility med Pam, en vän till Emily och hennes hundar Twix och Bandit. Det blir spännande att träffa ännu en vettig instruktör och se hur hon jobbar. Sen hoppas jag att vi ska åka till havet och titta på sälar som slappar där… Men, jetlaggad eller ej, klockan är över tre och jag ska tvinga mig själv i säng så jag kommer ikapp dygnsrytmen innan det är dags att åka hem igen.
Du kan kolla på Emilys alla filmer här.
