Jag har tappat räkningen över hur många gånger jag diskuterat Cesar Millans “fysiska beröring” eller korrigeringar i övrigt med människor som tycker att han är fantastisk men det är alltid samma visa. Jag försöker förklara inlärningspsykologi och de försöker övertyga mig om att de inte sysslar med bestraffningar. Det blir alltid en jäkla soppa där en del av diskussionen handlar om beteendeforskning och den andra om att “Cesars metoder VISST FUNKAR”, att “CESAR ÄR BÄST!!!”
För att kunna ha en meningsfull diskussion om träningsmetoder underlättar det om vissa begrepp betyder samma sak för alla inblandade. Det är knappast troligt att alla kommer hålla med varandra om allting men vissa saker är testade så pass många gånger i vetenskapliga studier att de nog får kallas sanningar (tills något annat bevisats). Några av de sakerna kallas konsekvenser på beteenden och det är de som formar oss alla och styr våra val. Beteenden som leder till något önskvärt kommer vi vilja testa igen, beteenden som leder till något oönskat kommer vi inte att vilja göra igen. Beteenden som varit lönsamma försvinner efter ett tag om belöningen slutar komma. Det är rätt simpel logik och de allra flesta förstår hur principen fungerar. Det blir svårare när det kommer till praktiken dock, för då vill folk gärna ändra på ord för att det ska låta trevligare eller passa deras sammanhang. Jag började skriva det här efter att jag läst lite träningstips med en instruktör som ofta figurerar i tidningen Härliga Hund. Han väljer fantasifullt nog att kalla sina korrigeringsknep för förstärkare, tanken är väl att de ska förstärka ett “NEJ!” eller liknande. Men vad är de egentligen?
Några av de träningstips jag läst i hans artiklar är att ta tag i hunden, precis i ljumsken, att kasta en påse med allt från vantar till skrammel i, att ta ett hotfullt steg mot hunden och att spruta på den med en blomspruta. Ganska harmlösa och hundvänliga metoder tycker han säkert, med tanke på att han valt att kalla sin firma för Fria Hundar. Han är också noga med att poängtera att man måste anpassa korrigeringen till hunden, för vissa hundar är känsligare än andra. Och det är ju helt riktigt, men hur fungerar det då? Om en konsekvens som följer på ett beteende får beteendet att minska så är det en bestraffning och om konsekvensen bestod i något som lades till så var det en positiv bestraffning. Vad som är en bestraffning är ju högst individuellt, vissa tycker om att man sprutar dem i ansiktet med en blomspruta och det blir alltså ingen bestraffning utan snarare en belöning. Det är egentligen inte hunden som blir bestraffad utan beteendet, om det minskar har det blivit bestraffat, om det ökar har det blivit belönat. När man jobbar med positiv bestraffning så kommer oundvikligt ett par konsekvenser med på köpet. Undvikande, aggression och apati är följder som hänger ihop med användande av obehag i träningen. Det kommer visa sig olika mycket från hund till hund och givetvis är det olika saker som syns beroende på hur hunden tränats men de finns alltid där. Det kan vara att hunden undviker den som tränat, blir låg och undflyende, inte vill träna eller helt plötsligt glömmer bort hur man gör beteenden som du “vet att den kan”. Aggressionen kan visas på olika sätt, mot den som tränar eller mot andra i omgivningen och apatin dyker upp hos vissa hundar som säkert ser fruktansvärt lydiga och välartade ut. De har helt enkelt gett upp och slutat försöka.
Med det här sagt menar jag inte att alla hundar flyr, blir aggressiva eller apatiska för att man använder bestraffningar i sin träning men det finns där och jag kan inte se att det skulle vara positivt på något sätt. När det finns andra sätt att lära in precis samma saker förstår jag inte hur man kan vilja träna med metoder som man måste döpa om för att våga använda offentligt. En blomspruta är ingen brytare -det är en positiv bestraffning, en påse som kastas på eller bredvid hunden är inte en förstärkare, det är ett obehag. En spark i ljumsken är inte en “fysisk beröring” det är en spark i magen. Om ni tvunget måste använda korrigeringar så kalla saker vid deras rätta namn. Om det inte hade varit obehagligt hade det inte haft någon verkan på hundarna och då kunde ni ju i ärlighetens namn låtit bli.
Jag har tidigare skrivit om beteendets fyra konsekvenser och jag tänkte därför inte gå in på vad de betyder igen men du kan läsa om dem här.
