Det såg så fruktansvärt enkelt ut när hon gjorde det och det var det säkert också. Jag är fortfarande övertygad om att det är bäst om hundarna kan erbjuda beteenden frivilligt men jag tror att vissa saker är betydligt lättare att få fram med hjälp. Om en hund lär sig på det vis som Emily förklarade att hennes hundar lär sig nya tricks tror jag att lockning kan vara till stor hjälp för många tränare. Jag tror att hundarna, efter att ha lärt sig ett beteende ordentligt (med eller utan hjälper) kommer att kunna bjuda på det utan hjälp. Hennes sätt att lägga upp inlärningen av nya beteenden var smart, hon gjorde om muthanden till en subtil handsignal och satte in beteendet i en kedja som hon sen kunde lägga in i sina freestyleprogram. Jag tyckte det var skönt att inse att allt inte måste vara på verbal signal, om hunden fattar lika bra på handtecken och det duger till sammanhanget, varför inte använda det fullt ut. Det var oerhört underhållande och roligt att se henne på scen. Hon berättade om sina hundar och visade med deltagarnas hundar hur beteendena lärdes in. Även om jag visste mycket av det hon berättade sedan innan var det riktigt lärorikt och inspirerande att delta i seminarierna. De tre seminarierna skiljde sig väldigt mycket från varandra eftersom de deltagande hundarna var på helt olika nivåer och hade så vitt skilda bakgrunder. I Malmö var många av de deltagande hundarna omplaceringshundar och rätt många människor var nya med hund. I Göteborg var många av de deltagande ekipagen tävlande på hög nivå i agility, heelwork to music och freestyle. Många av människorna var instruktörer och vissa hade jobbat med hundar i mer än tjugo år. I Stockholm var det blandat, flera av deltagarna hade hundar från SOS och vissa hade tränat länge och tävlade i freestyle. Emily var bra på att lägga upp seminarierna utifrån deltagarna och jag är helnöjd med hur hon skötte det. Det var rätt nervöst i början att deltagarna hade så skilda bakgrunder men jag tycker det snarast blev en tillgång då alla kunde lära nåt av varandra. Emily har, precis som jag en bakgrund i omplaceringsvärlden och har jobbat mycket med omplaceringshundar. Det är fortfarande det som intresserar mig mest trots att jag lär mig mer och mer hela tiden om resten av hundvärlden. Det är roligt att vara ny med någonting, det är så spännande och kräver koncentration för att hänga med. Jag hade med YipYap på alla seminarierna och jag tycker det funkade bättre och bättre hela tiden. Jag var orolig att det skulle bli för mycket för lillen och att han skulle bli stressad av allt resande. Han var dödstrött om kvällarna och han hade säkert behövt betydligt mer sömn egentligen men han var ändå tapper. Han gick själv in och vilade i buren mellan träningspassen (blev mindre och mindre pipig när jag lämnade honom) och jobbade gärna och intensivt när det var träning. Det märks att han tycker det är kul att jobba och jag är så glad att han uppskattar både godis och lekbelöning. Någonting har jag nog gjort rätt i alla fall!
Utöver inlärning av nya beteenden pratade Emily om en massa andra ämnen, två dagar är svårt att summera i ett blogginlägg men hon tog upp allt från Premacks princip (mer om den senare!) till praktiska tips för hantering och varierande belöningsscheman. Det jag tar med mig från hennes seminarier är framförallt träningsglädjen, det är fantastiskt att se henne ha så roligt med hundarna!